gockstastuteri@gmail.com
+46704476382
sv

Så här fungerar det

Från dröm till verklighet

Här berättar vi lite om vad du bör tänka på innan du betäcker ditt sto, hur stoets brunstcykel fungerar och vad som händer när du kommer till oss på seminstationen.

Dags att börja tänka på betäckning 

Vad är syftet?

När du börjar fundera på att ta föl – har du funderat på varför?
Har ditt sto skadat sig, börjar komma upp i åren eller fungerar hon inte längre som arbetande häst? Eller vill du helt enkelt ha en avkomma efter just ditt sto eller hennes stam?
Ska du behålla avkomman själv eller är tanken att sälja fölet?

 

Det finns många frågor att ställa sig innan man bestämmer sig för att ta föl.


Vilka egenskaper vill du bevara – och vad vill du förbättra?

När du sedan väljer hingst är det viktigt att titta på stoets egenskaper och eventuella svagheter.
Vad är bra hos stoet och vad vill du förbättra hos avkomman?


Man kan aldrig helt ”kompensera bort” en svaghet genom att välja motsatsen hos hingsten. Har stoet exempelvis en kort rygg är det därför inte självklart att en hingst med lång rygg är rätt val. I stället bör man sträva efter att välja en hingst med en så korrekt och välbalanserad exteriör som möjligt.


Även temperamentet spelar roll. Har du ett sto med ett vasst temperament kan det vara klokt att undvika en hingst med känt vasst temperament, en blodslinje med mycket skärpa eller avkommor som ofta upplevs som svåra.


Målet är inte att hitta en hingst som är ”motsatsen” till stoet, utan att hitta en hingst som kompletterar henne och som kan bidra med goda egenskaper till nästa generation.


Var hittar jag hingstarna?

Det finns idag en stor mängd fina hingstar att välja mellan, vilket kan göra valet svårt.


Avelsförbunden för respektive ras har information om godkända och tillgängliga hingstar på sina hemsidor. 

Känner du dig osäker kan du kontakta avelsförbundets avelsrådgivare eller prata med din seminstation för att få hjälp att resonera kring hingstvalet.

Kostnader


Att ta fram ett föl innebär flera olika kostnader, och det kan vara svårt att förstå vad alla olika avgifter betyder.

Förutom kostnaderna på den seminstation du väljer tillkommer hingstens avgifter samt kostnader för ett dräktigt sto under cirka 11 månader och därefter sto och föl under de första månaderna.

Exempel på kostnader om du väljer oss som station:


Seminavgift – 4 500 kr (AI) / 5 500 kr (TAI)

Seminavgiften täcker veterinärens undersökningar och bedömningar av stoet på stationen samt det arbete och den service vi utför kring stoet före och under semineringen under hela seminsäsongen.

Uppstallningsavgift – 180 kr/dygn för sto utan föl och 200 kr/dygn för sto med föl
 

Boknings-/språngavgift

Detta är en avgift som hingsthållaren tar ut för det arbete och material som används kring hingsten.

Transportkostnader av semin

Väljer du en hingst som står på en annan station och tillkommer det en transportkostnad av seminet.

40-, 90-dygns- eller levande föl-avgift

Detta är avgiften för själva dräktigheten/fölet som betalas till hingstägaren enligt hingstens villkor.


När du har valt hingst och station anmäler du stoet enligt respektive ras och hingsts villkor. För halvblod görs anmälan via Språngrulla. För travare kontaktar du stationen där hingsten står för bokningskontrakt. För övriga raser kontaktar du den seminstation du planerar att använda. 

Stoets brunstcykel 

Stoets första brunst kan komma redan vid cirka 1–1,5 års ålder, men hon är normalt inte fullt reproduktivt mogen förrän 2,5-3 års ålder.

 

Stoet är en så kallad säsongsmässigt polyöstral häst, vilket innebär att hon framför allt har regelbundna brunstcykler under årets ljusare månader.


För att stoet ska komma igång med brunsten på våren påverkar bland annat ljus, kroppskondition och den allmänna hälsan. Stoet bör få möjlighet till mycket utevistelse och naturligt dagsljus.


För att tidigarelägga brunsten under våren kan man använda ett så kallat ljusprogram, där stoet får fler ljustimmar per dygn. På så sätt kan man stimulera henne att tidigare komma in i en
regelbunden reproduktionscykel.


En normal brunstcykel hos stoet är i genomsnitt cirka 21 dagar. Själva brunsten, eller östrus, varar vanligtvis omkring 5–7 dagar, medan resten av cykeln består av diestrus, då stoet normalt inte visar brunst.


Vad händer i kroppen?

När dagsljuset ökar påverkas hjärnan och kroppens hormonsystem. Hypotalamus börjar frisätta GnRH (gonadotropinfrisättande hormon), vilket påverkar hypofysen.

Hypofysen frisätter bland annat FSH (follikelstimulerande hormon), som stimulerar folliklarna i äggstockarna att växa.

När en eller flera folliklar utvecklas producerar de östrogen. Östrogenet påverkar bland annat livmodern, där blodflödet ökar och ett så kallat brunstödem kan utvecklas. Det är också östrogenet som bidrar till att stoet visar brunstbeteende och blir mottaglig för hingsten.

När follikeln är mogen sker hormonella förändringar som leder fram till ägglossning. Äggcellen lämnar follikeln och fångas upp av äggledaren, där en eventuell befruktning sker.

Efter ägglossningen omvandlas den tömda follikeln till en gulkropp. Gulkroppen producerar progesteron, som gör att stoet går in i diestrus och inte längre visar brunst.

Om stoet inte blir dräktigt frisätter livmodern efter ungefär 14 dagar prostaglandin. Detta gör att gulkroppen tillbakabildas och progesteronnivån sjunker.

När progesteronet sjunker kan en ny follikel utvecklas och stoet går åter in i brunst.

Detta händer på stationen när du kommer med ditt sto

När stoet kommer till stationen undersöker veterinären henne rektalt och använder ultraljud för att undersöka livmodern och äggstockarna.

Med ultraljud kan man bland annat se:

  • hur stora och utvecklade folliklarna är

  • om det finns brunstödem i livmodern

  • om det finns vätska i livmodern

  • om det finns en gulkropp

  • och senare om ägglossning har skett.

Utifrån undersökningen bedömer veterinären var i brunstcykeln stoet befinner sig och när det är lämpligt att seminera.

Om stoet är redo för seminering kan hon semineras samma dag om hingsten finns på stationen. Om sperman behöver beställas från en annan station planeras semineringen utifrån hingstens spermatyp, transport och stoets brunststatus.

Stoet följs sedan med upprepade ultraljudsundersökningar tills ägglossningen har skett eller tills veterinären bedömer att nästa steg i behandlingen ska tas.


Vad händer efter insemineringen?

Efter ägglossningen fångas äggcellen upp av äggledaren. Det är där befruktningen sker om en spermie lyckas befrukta ägget.

Det befruktade ägget börjar sedan dela sig och utvecklas till ett embryo. Embryot kommer ner i livmodern omkring dag 5–6 efter ägglossningen.

Hos stoet vandrar embryot runt i livmodern under flera dagar innan det fixeras och fortsätter sin utveckling.

En dräktighet kan normalt börja ses med ultraljud omkring dag 11–12 efter ägglossning, men hur tidigt den kan upptäckas varierar.


Tvillingar

Stoet kan ibland ha en dubbel ägglossning. Om båda äggen befruktas finns risk för tvillingdräktighet.

Eftersom tvillingdräktighet hos häst innebär stora risker för både sto och foster är det mycket viktigt att kontrollera stoet tidigt i dräktigheten.

Vid en tidig dräktighetskontroll kan veterinären undersöka om det finns en eller två dräktigheter och, om det behövs, vidta åtgärder.


Hur länge överlever spermierna?

Spermiernas överlevnad i stoets reproduktionsorgan varierar beroende på bland annat spermakvalitet, stoets livmodermiljö och vilken typ av sperma som används.

Därför planeras semineringen så att spermierna ska finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt i förhållande till ägglossningen. 

Vad betyder allt vi säger på stationen?
 

När du är på stationen kan du höra oss använda många korta uttryck. Här förklarar vi några av de vanligaste


PX eller Oxy – Partoxin

När vi säger PX eller Oxy menar vi Partoxin, som innehåller oxytocin.

Oxytocin gör att livmodern drar ihop sig. Hos vissa ston används det för att hjälpa livmodern att transportera ut vätska och inflammatoriskt material efter seminering.

Det är en del av livmoderns naturliga reningsmekanism, men vissa ston behöver extra hjälp för att livmodern ska tömma sig ordentligt.


PG – Dinolytic

När vi säger PG menar vi Dinolytic, som innehåller prostaglandin.

Prostaglandin används för att få gulkroppen att tillbakabildas. När gulkroppen försvinner sjunker progesteronnivån, vilket gör att stoet kan gå tillbaka in i brunst och börja en ny cykel.
 

Suprefact – ”ägglossningsspruta”

Suprefact kallar vi ofta helt enkelt för ägglossningsspruta.

Den används när follikeln är tillräckligt utvecklad och målet är att styra tidpunkten för ägglossningen. Det gör att vi bättre kan planera semineringen i förhållande till när ägget förväntas släppa.

På så sätt kan vi försöka få spermierna på plats i rätt tid inför ägglossningen.


Skölja / uterussköljning

Ibland behöver livmodern sköljas efter seminering.

Efter en seminering reagerar livmodern naturligt på spermier och seminvätska genom en inflammatorisk reaktion. Det är en del av stoets naturliga försvar mot främmande material.

Hos vissa ston fungerar denna rening effektivt på egen hand. Andra ston kan få kvarvarande vätska eller inflammatoriskt material i livmodern och behöver då hjälp genom en uterussköljning.

Det är viktigt att förstå att en uterussköljning inte innebär att vi sköljer ut spermierna.

Spermierna som kan befrukta ägget transporteras snabbt vidare genom livmodern och upp mot äggledarna. Sköljningen görs för att hjälpa livmodern att rensa bort vätska och inflammatoriskt material – inte för att skölja bort spermier som redan transporterats vidare.


Baktprov

Ett baktprov tas från livmodern för att undersöka om det finns bakterier som kan påverka stoets livmoder och hennes möjlighet att bli dräktig.

Om provet visar bakterieväxt kan ytterligare undersökning och behandling behövas innan nästa seminering.

Bakterieprov kan vara särskilt värdefullt hos ston som har svårt att bli dräktiga eller som upprepade gånger får problem med inflammation eller vätska i livmodern.

Det dräktiga stoet


När befruktningen har skett börjar det befruktade ägget utvecklas till ett embryo.

Man brukar tala om embryo fram till omkring dag 40, därefter används begreppet foster.


 Embryots första tid

Omkring dag 5–6 kommer embryot ner i livmodern. Under de följande dagarna vandrar embryot runt i livmodern. Denna vandring är en viktig del av stoets dräktighet och spelar en central roll i den process som gör att stoets kropp känner igen dräktigheten.

Omkring dag 16 fixeras embryot på en plats i livmodern och utvecklingen fortsätter.

Under den tidiga dräktigheten sker en mycket intensiv utveckling. Organ och kroppsdelar börjar anläggas och embryot förändras snabbt.

Progesteron från gulkroppen är viktigt för att upprätthålla dräktigheten. Senare under dräktigheten bidrar även sekundära gulkroppar och fostrets moderkaksdelar till hormonproduktionen.

När kan man se dräktigheten?

Vid den första dräktighetskontrollen kan veterinären med ultraljud se dräktighetsblåsan och senare även embryot.

Från omkring dag 25 kan man ofta se embryots hjärtslag med ultraljud.
 
Vid dygn 30 kan man hos många försäkringsbolag teckna en så kallad fosterförsäkring.

Fostrets utveckling

Fostret fortsätter därefter att växa och utvecklas under resten av dräktigheten.

Ungefärliga utvecklingsstadier är:

Dag 25: hjärtslag kan ofta ses med ultraljud.

Omkring dag 40: fostret är tydligt utvecklat och många kroppsdelar kan urskiljas.

Omkring dag 90: utvecklingen av bland annat hovar har kommit långt.

Omkring dag 120: yttre könsorgan börjar bli tydligare.

Omkring dag 240: man, svans och hårbeklädnad börjar bli mer utvecklade.

Omkring dag 300: fostret är välpälsat och närmar sig slutet av dräktigheten.

Utvecklingen sker naturligtvis gradvis och tidpunkterna är ungefärliga.

En normal hästdräktighet är i genomsnitt omkring 11 månader, men den normala variationen är stor.

Vårt mål


Oavsett om det handlar om att följa en helt normal brunst, planera rätt tidpunkt för seminering, hjälpa en livmoder att rensa sig eller utreda varför ett sto inte blir dräktigt, är målet alltid detsamma:

Att ge stoet så bra förutsättningar som möjligt för att bli dräktig och få en frisk avkomma.

Varje sto är individ och därför anpassas undersökningar, seminering och eventuell behandling efter just hennes förutsättningar.